Om du registrerar dig godkänner du att ta emot uppdateringar och marknadsföringsmeddelanden (till exempel e-post och sociala meddelanden) från Meta om Metas befintliga och framtida produkter och tjänster.
Du kan när som helst ta tillbaka ditt samtycke och avbryta prenumerationen genom att klicka på avregistreringslänken som finns med i vårt meddelande.
Jag är så nervös inför mitt första VR-möte att det slutar med att jag tar på mig mitt låneheadset tio minuter för tidigt, dyker upp i möteslokalen där såklart ingen är. Jag tar av mig headsetet, går fram och tillbaka i några minuter och återvänder sedan som om det vore första gången.
Allt detta trots att teamet från Arthur Technologies hade en genomgång igår där de artigt svarade på flera av mina mest angelägna frågor. Jag frågade till exempel ”Hur ställer jag mig upp?” och ”Hur blir jag av med detta gigantiska flytande anteckningsblock som jag har råkat skapa?”.
Under utbildningen lär de mig också flera andra viktiga intervjufärdigheter i VR, till exempel hur jag dricker virtuell champagne, hur jag teleporterar mig (vilket kändes mer som att hoppa fram) och hur jag ska hålla armarna så att min avatar inte ser ut som en velociraptor.
Att kliva in i Arthurs mötesrum är att träda in i en annan värld: jag försöker komma ihåg min fysiska form när jag vänjer mig vid headsetet och kontrollen i varje hand, för att inte tala om inspelningsteamet som håller sig i bakgrunden.
Lauren Silverman
“
The Arthur team has given me a sleek blazer and jeans combo. I’d love to have them dress me for all my meetings.
Varför utsätter jag mig för allt det här? Därför att jag är här för att tala med Arthurs grundare och vd, Christoph Fleischmann. Vår introduktion är i alla fall fri från pinsamheter. Chris avatar är lätt att känna igen i VR eftersom den återges från ett fotografi. Det är min också. Det är faktiskt ett företagsfoto som är hämtat från LinkedIn. Och ja, det går att välja bland klädesplagg. Arthur-teamet har gett mig en snygg blazer och ett par snygga jeans som ser lite mer avslappnat ut med ett par vita sneakers. De skulle gärna få välja ut kläder inför alla mina möten.
Vad är det som gör möten i virtuell verklighet annorlunda?
Chris växte upp i Wien utanför ett stort industriområde och kände sig isolerad från den globala teknikvärlden. När han stötte på tekniken bakom förstärkt verklighet för första gången för tio år sedan ansåg de flesta att det var en marknadsföringsgimmick. Minns ni när vi alla uppmanades att skanna en QR-kod för att se en virtuell logotyp? Men för Chris såddes fröet till en mycket större idé. Han tänkte att det här kunde vara lösningen som jämnade ut spelplanen och gjorde det möjligt för honom att på ett annat och mer meningsfullt sätt få kontakt med en community som utvecklas blixtsnabbt.
Det fina med Arthur, ett företag vars programvara hjälper företag att mötas, samarbeta och hantera arbetet i virtuell verklighet, kan bäst beskrivas med historien om ett jailbreak. En av deras första kunder var en it-avdelning på ett stort fordonsföretag. De hade samarbetat i några månader. På den tiden skedde den mesta företagsplaneringen fysiskt och alla träffades för att sätta upp post-it-lappar på en vägg. Arthur-teamet anslöt sig istället till dem i VR.
”De hade några whiteboardar med pdf-filer”, minns Chris. ”Det var ett långt möte. Det tog en och en halv timme och vi förde noggranna anteckningar. Vid den tidpunkten bestämde vi oss alla för att ta rast. Vi var på väg att ta av oss våra headset och de sa: ’Vänta, vänta, vänta. Vi vill visa er vår terrass.’”
Christoph Fleischmann, CEO, Arthur Technologies
“
We realized this is more than just a meeting place. It’s a place where people work and socialize.
Det visade sig att Arthurs it-klient hade hackat programvaran och utökat deras mötesutrymme med en mer social yta, inte helt olik den som jag såg under mötet med Chris (han erkänner stolt att Arthur anammade idén). Alla gick ”ut” och de hade sin rast där och pratade om sina liv utan att lämna VR.
”Det var ett ganska magiskt ögonblick”, minns Chris. ”Vi insåg att detta är mer än bara en mötesplats för dem. Det är en plats där de både arbetar och umgås.”
Varför är VR-headset så effektiva för jobbet?
Jag märker att det finns en viss frihetskänsla, en inbjudan till en mer avslappnad typ av kontakt tack vare de mjuka färgerna från solnedgången i vår virtuella vy. Chris påminner mig om att det beror på att min hjärna blir lurad och att min rumsuppfattning sakta ändras utan att jag märker det. Om jag till exempel skulle gå fram till kanten av det här VR-räcket så skulle det förmodligen pirra till.
Närvaro är den grund som Arthur Technologies är byggt på. Alla aspekter är utformade för att få användare att känna sig bekväma. Få dem att känna att de kan uttrycka sig. Men för att få verksamheter att använda lösningen i stor skala räckte det inte med en känslomässig koppling.
Chris pratar gärna om Venndiagrammet som finns mellan närvaro och produktivitet. Hur många företag kämpar inte med hur de ska väva samman dem, istället för att välja den ena på bekostnad av den andra. ”Produktivitet byggd på rätt sätt gör att du känner dig mer närvarande och mer engagerad.” Han beskriver ett möte med tio personer. I ett videosamtal av den storleken är det svårt för alla deltagare att vara konsekvent aktiva. ”Här är alla engagerade, gör anteckningar, flyttar runt saker på whiteboardtavlan och inleder sidosamtal.”
Ljud sammanfattar en stor del av mediets kraft. Om Chris rör sig till vänster om mig under vårt samtal ändras riktningen på ljudet av hans röst. Går han iväg blir det svårare att höra honom. Vissa av Arthurs mötesrum är ljudisolerade så att den som står utanför dörren inte kan höra eller tala med dem som befinner sig i rummet. Jag fick lära mig det på det hårda sättet under introduktionen när ett plötsligt ”hopp” tog mig utom hörbart räckhåll.
Hoppen är en viktig och nödvändig funktion när det gäller att navigera inom Arthur Technologies och min största rädsla under dessa hopp är att av misstag landa ovanpå någon på andra sidan. Så självklart händer det mig. Tack vare våra viktlösa avatarer skadas ingen under kollisionen och vi skrattar bort det. Chris måste vara van vid det. Hoppas jag.
”Det finns ett helt personlighetstest du kan bygga runt VR”, säger han. När det blir vanligare att använda ny teknik och nya sätt att skapa kontakter kvarstår vissa sanningar om människan: Människor har olika preferenser och olika behov. Vissa föredrar små utrymmen som är designade med många detaljer. Andra trivs i vidöppna rum som är gjorda för större grupper.
Företag kommer att uppskatta lösningar som Arthur som gör det möjligt för dem att stödja sitt team med en mängd olika miljöer, från mötesrum byggda för brainstorming till amfiteatrar som kan rymma alla och hustak som är den perfekta platsen att skåla på. ”Vi har lagt till mixad verklighet så att du kan bjuda in dina kollegor till ditt vardagsrum”, säger Chris. Jag börjar genast oroa mig för mitt val av kuddar.
Hur påverkas du av att arbeta i VR?
Vad är det slutliga målet med all denna innovation? ”Om vi lyckas spelar det inte längre någon roll var du är född, var du vill bo eller uppfostra dina barn”, säger Chris. Jag påminns om hans personliga koppling till detta medium. ”Det spelar ingen roll om du har ett pass. Så länge du har tillgång till internet och en enhet kan du arbeta med vem som helst i världen på ett lika produktivt sätt som någon annan.”
Christoph Fleischmann, CEO, Arthur Technologies
“
If we’re successful, it doesn’t matter where you want to live or raise your children. You can work as productively as anyone else.
Chris tar med mig in i ett virtuellt arbetsrum och visar hur programvaran kan importera data och spegla andra arbetsplatslösningar som whiteboardar, klisterlappar och kanbanflöden. Jag kan tänka mig att genomföra en brainstormingsession eller ett planeringsmöte med mitt team i rummet. Med det sagt är jag glad att han inte ber mig att skriva en lapp. Jag är medveten om min förmåga att hantera Arthur Technologies. All funktionalitet är tillgänglig och användarvänlig. Men jag vet att jag, åtminstone idag, inte kommer att se cool ut när jag hanterar tekniken.
När jag erkänner det, lugnar Chris mig. Han säger ”Det här ska inte kännas normalt, för det är det inte. Om det inte skulle kännas konstigt skulle det inte vara en tillräckligt stor förändring. Det är en enorm förändring.”
Kanske är det en anmärkning om de första användarna av lösningar såsom Arthur och av plattformar som VR i allmänhet. Den här tekniken passar alla som är villiga att omfamna lite konstigheter i jakten på nästa tekniska framsteg.
”Användare bör förvänta sig att det tar en stund och att det kräver lite koncentration för att verkligen bekanta sig med den här upplevelsen”, avslutar Chris.
Jag inser hans poäng när min näsa plötsligt börjar klia något fruktansvärt när han säger det. Det går inte att göra något åt det. Jag måste lista ut hur jag sänker kontrollen och trycker upp headsetet för att klia mig. Jag har ingen aning om hur det påverkar min avatar eller vad alla andra kommer att se. Jag känner mig tvungen att varna dem och vi skrattar åt det. Det är ännu ett ögonblick, ett litet men kraftfullt ögonblick, som förstärker kraften och verkligheten i vår delade närvaro.
